Rättegången mot Norra Skåne - advokaten ljög fräckt!

Nästan ett år efter min anmälan till Justitiekanslern om Norra Skånes redaktionschef Marie Louise (alias Mimmi) Karlsson-Bernfalks brott mot grundlagens tryckfrihetsförordning, kom äntligen rättegången till stånd den 24 augusti.

En halvtimme före rättegången samlades sympatisörer till mig och demonstrerade utanför Tingsrätten med en stor banderoll. Några kom långväga ifrån för att visa sitt stöd.

”Mimmi” stod åtalad för att inte ha följt lagen om meddelarskydd och i stället på eget initiativ brutit mot grundlagen med hänvisning att lagen inte bör gälla ”sådana som mig” (högerextremister). Det var just motiveringen, att grundlagen inte bör gälla medborgare med en viss politisk åsikt som fick JK att reagera kraftigt och beordra en polisutredning.

Till sitt försvar hade ”Mimmi” stockholmsadvokaten Peter Danowsky. Allmänt så förväntade sig åhörarna att den kände Danowsky skulle leverera ett tungt och professionellt försvar. Så skedde icke.

Peter Danowsky gjorde det dummaste man kan tänka sig när han inledde försvaret. Han började med att dela ut tjocka luntor (ca 100 blad i varje) innehållande artiklar jag skrivit de senaste sex åren och läste sedan innantill ur ett tiotal av artiklarna för att informera tingsrätten om mina politiska åsikter. Därmed låste han själv fast ”Mimmi” ännu tydligare för det brott hon begått: att min politiska hemvist var motivet för lagbrottet. Jag kunde knappt hålla mig för skratt åt det praktfulla självmålet.

Danowsky ljög om mina förehavanden som ledare för Nationaldemokraterna vid förra valet då han påstod att jag varit på Almedalen och att det uppstått incidenter där. Jag har överhuvudtaget aldrig varit på Gotland.

Jag begärde sedan ordet och påtalade att advokat Peter Danowsky borde vara medveten om att den här rättegången inte handlar om att utreda mina politiska åsikter, tvärt om så handlar den om att alla är lika inför lagen. Men, tillade jag, allt jag skrivit står jag för, fullt och fast.
Även domaren tillrättavisade Danowsky och informerade om att detta är ingen politisk åsiktsrättegång.

Under åklagarens förhör erkände ”Mimmi” Karlsson-Bernfalk att två journalister vid tidningen lovat mig anonymitet men att löftet bröts på hennes order. Journalisten som skrivit artiklarna om mig, Berit Önell, erkände även att ”Mimmi” gått in och ändrat i hennes text men att Önell ensam angavs som artikelförfattare.

Den skicklige åklagaren Bo Birgersson frågade ”Mimmi” Karlsson-Bernfalk vad hon hade för utbildning i sin egenskap av Norra Skånes ansvarige utgivare och redaktionschef. ”Mimmi” avslöjade då att hon helt saknade grundläggande journalistutbildning! Ett häpnadsväckande svar, och ändå i logik med de misstag hon gjort under sin yrkeskarriär. Hon är den enda tidningschef i Sverige som på eget initiativ brutit mot anonymitetsskyddet. För några år sedan gick hon dessutom ut med ”världsnyheten” att Castro är död (han lever som bekant ännu). Sedan hon blev redaktionschef har Norra Skånes upplaga sjunkit kraftigt och en mängd anställda har fått sluta sina jobb.
När hon fick chefsjobbet på Norra Skåne så protesterade både facket och de anställda men den dåvarande direktören körde över dem. Nu har hon fått jobb som redaktionschef på Skånska Dagbladet i Malmö. Där ska hon basa över professionella och välutbildade journalister som kan betydligt mer än henne om journalistik, och som har en omdömesförmåga som innebär att de inte bryter mot Tryckfrihetsförordningen bara för att de inte gillar en persons politiska åsikter.

Åklagaren krävde i sin plädering att ”Mimmi” Karlsson-Bernfalk ska dömas till ett högt bötesstraff. Jag krävde i min plädering att hon ska dömas till fängelse och ett skadestånd till mig på 250.000 kr för sitt brott mot meddelarskyddet samt för att hon är indirekt ansvarig för mordbranden mot mig den 8 augusti.

Advokat Peter Danowsky hade den sista pläderingen (sista ordet). Under denna plädering så förverkade han sin trovärdighet på ett förkrossande sätt. Alla i tingssalen hade sett bilder på min uppbrända bil och läst om mordbranden i bland annat Norra Skåne och Kristianstadsbladet. Ändå påstod Danowsky att bilbranden aldrig skett: -”det är bara fantasifoster i Hennix hjärna”, hävdade Peter Danowsky. Danowsky ljög tingsrätten rakt i ansiktet utan att skämmas. Denne advokat saknar tydligen självbevarelsedrift eftersom han avverkar sitt förtroendekapital så dumdristigt.

Polisen, en extern kriminalteknisk utredare, vittnen, fotografier, försäkringsbolaget, brandkåren/räddningstjänsten och bilbärgaren har således också bara inbillat sig bilbranden enligt Peter Danowsky.

Jag är tacksam för att Norra Skåne och ”Mimmi” Karlsson-Bernfalk anlitade advokat Peter Danowsky till sitt försvar. Med en sådan advokat har de inte en chans att vinna målet. Vilken nordskånsk brännvinsadvokat som helst hade gjort en intelligentare insats än denne kände och svindyre stockholmsadvokat.

Den 25 september kl 14.00 kommer domslutet.

Min plädering vid rättegången;

Den här rättegången handlar om själva grundbulten i vårt samhällssystem:
är alla medborgare lika inför lagen och kan vi lita på det gäller i praktiken?
eller ska en enskild journalist privata tyckande; att grundlagsskyddet inte ska gälla personer med en viss politisk åsikt, som ska gälla?

Åtalad är om en redaktionschef och ansvarig utgivare med en människosyn som innebär att vissa medborgare inte bör skyddas av grundlagen, utan i stället ska vara lovligt byte. När denna människosyn praktiseras medvetet av en tidningschef så är hon en farlig fiende till demokratin. Demokratins grundval är att alla medborgare är likvärdiga och har samma rättsskydd och förpliktelser. Oavsett deras åsikter om Sveriges invandringspolitik.

Åklagarens bevis mot den åtalade Marie Louise Karlsson-Bernfalk är fullständigt klar. Hon är skyldig. Om hon trots detta blir frikänd eller får en villkorlig dom så har tingsrätten fastslagit att jag och tusentals andra medborgare inte skyddas av grundlagen.
Journalister över hela Sverige kommer då att strunta i Tryckfrihetsförordningen, eftersom det inte innebär något straff att bryta mot den. Alla människor med mina politiska åsikter blir då fredlösa
och lovligt byte för journalister som vill förfölja människor av politiska skäl.

Tingsrätten måste i domen ge alla journalister ett entydigt budskap: Tryckfrihetsförordningen, grundlagen, gäller alla medborgare, grundlagsskyddet gäller alla, oavsett vilken politisk uppfattning de än har.
Det är ett grovt brott att bryta mot denna grundlag. Därför anser jag att ett ovillkorligt fängelsestraff plus ekonomisk ersättning är befogat.



Denna bil har inte alls blivit utbränd, enligt advokat Peter Danowsky, "det bara tankefoster" ljög advokaten i sin plädering.

Sympatisörer till N-E Hennix demonstrerade vid Tingshuset

Klicka på fotot för förstoring av bilden

Så här gick det till

Torsdag 17 april 2008 besökte jag tidningen Norra Skåne i Hässleholm.

Jag lämnade in en annons där jag efterlyste de personer som dagen innan kastat en briserande (troligen hemmagjord) bomb på min tomt. Kvinnan på annonsmottagningen föreslog att en reporter skulle få intervjua mig med anledning av annonsen som var undertecknad ”Medborgargardet”. Jag nekade till att delta i en intervju, men hon kallade på en journalist som ville intervjua mig om medborgargardet. Jag sade till journalisten att jag ställer upp på intervju under en förutsättning: att Norra Skåne absolut inte publicerar mitt namn i kommande tidningsartiklar om medborgargardet.
Journalisten lovade och garanterade att mitt namn inte skulle anges. Jag nämnde då mitt namn och lät mig intervjuas.

Fredag 18 april ringde reportern Berit Önell från Norra Skåne och intervjuade mig. Önell visste att jag lovats anonymitet och garanterade att löftet ska hållas. Dagen efter publicerade Norra Skåne en artikel om medborgargardet utan att namnge någon.

Måndag 21 ringde Berit Önell mig och gjorde en kompletterande intervju. Några timmar senare, efter att ha talat med sin redaktionschef Marie-Louise ”Mimmi” Karlsson-Bernfalk, ringde hon åter mig och talade om att de ska namnge mig i ett påföljande reportage om medborgargardet. Jag krävde envetet att anonymitetslöftet/meddelarskyddet från Norra Skåne ska hållas. Berit Önell hävdade att de inte kan hålla löftet eftersom jag varit politisk aktiv för några år sedan och är en ”offentlig person”. En halvtimme efter samtalet ringde jag upp Önell och upprepade mitt krav och påtalade Norra Skånes löfte om anonymitet. Jag bad även henne att åter tala med sin chef Marie-Louise ”Mimmi” Karlsson-Bernfalk och förmå henne att hålla anonymitetslöftet till mig, att följa grundlagen och pressens etiska regler.

Dagen efter, 22 april, publicerades en artikel av reportern om medborgargardet där jag kallas ”en anonym talesman”. Jag trodde då att Norra Skåne accepterade meddelarskyddet/anonymitetslöftet. Så var dock inte fallet.

Den 23 april 2008 hade Norra Skånes löpsedlar följande text: HÖGEREXTREM NATIONALIST BAKOM MEDBORGARGARDET I HÄSSLEHOLM. På tidningens omslag/framsida avslöjas mitt namn som initiativtagare till medborgargardet, både i rubrik och ingress på den nästan helsidestäckande artikeln. På sidan A2 i tidningen (ledarsidan) publiceras mitt namn ytterligare fem gånger och kompletteras med foto på mig. Dessutom anges vilket villaområde jag bor i.

Redaktionschef Marie-Louise Karlsson-Bernfalk har fullt medvetet och provokativt brutit mot tryckfrihetsförordningen. I sin krönika den 26 april erkänner Karlsson-Bernfalk att jag fått anonymitetslöfte av Norra Skåne, men att hon anser att ”min politiska hemvist” gör att det är viktigare att allmänheten får kännedom om mitt namn än att tidningen håller sitt löfte om anonymitet, d.v.s. respekterar meddelarskyddet. I en intervju gjord av tidningen Resumé 30 april 2008 bekräftar Marie-Louise ”Mimmi” Karlsson-Bernfalk åter att, citat:”*Det stämmer att Hennix fick löfte om att vara anonym. Men då visste vi inte vem han var”.*

Hur gick det då med annonsen där jag och mina grannar efterlyste de ljusskygga ligister som kastat en bomb på min tomt? Marie-Louise Karlsson-Bernfalk stoppade annonsen samma dag som jag lämnat in och betalat för den. Hon tillät inte efterlysningen av brottslingarna. I stället valde hon att hetsa allmänheten på brottsoffret, d.v.s. mig.

Den 29 oktober 2008 anmälde jag Marie-Louise ”Mimmi” Karlsson-Bernfalks brott mot tystnadsplikten till Justitiekanslern. JK beslutade omgående att polisen ska göra en förundersökning och Marie-Louise Karlsson-Bernfalk delgavs misstanke om brott mot tystnadsplikt. Polisens förhör med henne och den aktuella reportern resulterade i att Justitiekanslern nu åtalat Marie-Louise ”Mimmi” Karlsson-Bernfalk. Hon riskerar att dömas till böter och upp till ett års fängelse. Jag har dessutom begärt ett ekonomiskt skadestånd eftersom hon uppsåtligen förstört min sociala situation och indirekt tillfogat mig materiella kostnader och immateriella skador.

Mitt förtroende för Sverige som rättsstat har emellertid ökat väsentligt. Det är med glädje jag konstaterar att Justitiekanslern tydligt klargjort att grundlagens tryckfrihetsförordning gäller *alla medborgare*, ovsett politisk hemvist.



Svart får inom journalistkåren; Marie-Louise Karlsson-Bernfalk

Det finns hederliga och ohederliga journalister. De hederliga kan utföra ett professionellt jobb utan att vinkla, mörka och ljuga. De hederliga följer pressens spelregler och framför allt den lagstiftning som berör deras verksamhet. Deras självaktning avhåller dem också från att dras med i den oprofessionella vargflocksmentalitet som kolleger med låg självaktning känner gemenskap hos, när de kollektivt och blodtörstigt angriper ett utsett offer och njuter av bytets nederlag och lidande. De hederliga journalisterna avslöjar aldrig en uppgiftslämnare som lovats anonymitet. Yrkeshedern gör att journalisten hellre tar ett fängelsestraff än sviker källan.

Motsatsen, journalister som saknar talang och moral och därför nedlåter sig till ohederligheter för att uppmärksammas, har gett hela yrkeskåren ett dåligt rykte. Ett fåtal av dessa felrekryteringar kan gå så långt att de bryter mot grundlagens tryckfrihetsförordning för att hävda sig. En av dessa svarta får inom journalistkåren är redaktionschef och ansvarig utgivare på tidningen Norra Skåne. Trots personalens och journalistfackets ihärdiga protester så anställdes hon för drygt tre år sedan och de värsta farhågor har infriats; tidningen har blivit sämre och sämre, upplagan har rasat, minst 40 anställda har avskedats och hon själv är åtalad av Justitiekanslern för brott mot tystnadsplikten enligt 3 kap. 3 och 5 § i tryckfrihetsförordningen. Hon uppger officiellt, bl. a som redaktionschef och ansvarig utgivare, att hon heter Mimmi Karlsson-Bernfalk, men någon sådan person existerar inte. Hennes förnamn är Marie-Louise. Varför hon uppträder under falsk namn vet jag inte. Kanske hon vill ha en täckmantel för att försöka undgå att stå till svars inför människor hon skadat genom sin publicistverksamhet? Eller finns det annat att dölja?

Tyvärr råkade jag ut för Marie-Louise Karlsson-Bernfalk för precis ett år sedan. Innan jag utsattes för hennes lågvattenjournalistik hade jag sedan några år levt ett anonymt lugnt liv och tänkte fortsätta denna livsstil som blivande pensionär. Detta satte hon emellertid stopp för. I stället blev jag uthängd och exponerad som en avskräckande person inför 50 000 kommuninvånare via Norra Skånes löpsedlar, första sidan, ledarsidan samt en krönika. Mitt porträtt, namn och var jag bor angavs så att ingen kommuninvånare ska vara okunnig om detta. Trots att Norra Skåne garanterat mig meddelarskydd/anonymitet!

Varför denna enorma publicitet, i strid mot grundlagen? Hade jag begått ett brott? Nej, tvärt om. Anledningen till exponeringen och demoniseringen av mig var mina politiska åsikter. Enligt Marie-Louise Karlsson-Bernfalk motiverade min tidigare politiska roll och syn på massinvandringen att hon kunde svika anonymitetslöftet och bryta mot grundlagens tryckfrihetsförordning. När jag dagen efter publiceringen ringde upp henne och påtalade att hon brutit mot det skydd journalisternas etiska regler och lagen ger oss medborgare, fick jag till svar att detta skydd inte gäller för sådana som mig.

Det handlar alltså om en redaktionschef och ansvarig utgivare med en människosyn som innebär att vissa medborgare inte bör skyddas av grundlagen, utan i stället ska vara lovligt byte. När denna människosyn praktiseras medvetet av en tidningschef så är hon en farlig fiende till demokratin.

Demokratins grundval är att alla medborgare är likvärdiga och har samma rättsskydd och förpliktelser. Oavsett deras åsikter om Sveriges invandringspolitik.

Nu börjar jag blogga igen!

Mina betraktelser under åren 2005-2008 har rensats bort som synes och nu börjar en ny omgång. Jag börjar med det uppmärksammade åtalet mot Norra Skånes redaktionschef Marie Louise (alias Mimmi) Karlsson-Bernfalk sedan hon brutit mot meddelarskyddet och hängt ut mig på ett massivt sätt i tidningen, mordbranden och sprängningarna mot mig som en följd av "Mimmis" lagbrott samt rättegången och domslutet 25 sept. 2009.